Gå direkt till innehållet
Finlands utrikesministerium

Finlands ständiga representation vid Europeiska unionen: Aktuellt

FINLANDS STÄNDIGA REPRESENTATION
VID EUROPEISKA UNIONEN


Avenue de Cortenbergh 80, B-1000 Bruxelles, Belgique
Tel. +32-2-287 8411
E-post: sanomat.eue@formin.fi
English | Suomi | Svenska | 
Normal textstorlekStörre textstorlek
 
Nyheter, 23.10.2015

Kolumn

Får bilindustrin syndernas förlåtelse?

Att mätningen av 11 miljoner bilars utsläpp manipulerats har nått över nyhetströskeln flera gånger om. Utsläppsnivåer som i värsta fall är över 40 gånger högre än tillverkaren lovat får konsumenter att funderna på om man alls kan lita på det som sägs när man köper en ny bil och om tillverkarens ansvar upphör när de ser baklyktorna.

Marika Paavilainen är specialsakkunnig inom miljöpolitik.
Marika Paavilainen är specialsakkunnig inom miljöpolitik.
Till Päivi Woods ansvar vid Finlands EU-representation hör bland annat frågor som rör landsvägstrafik.
Till Päivi Woods ansvar vid Finlands EU-representation hör bland annat frågor som rör landsvägstrafik.

Den skandal som nu skakar Europas bilindustri fick – kanske något överraskande – sin start på andra sidan Atlanten. Den amerikanska ideella organisationen The International Council on Clean Transportation, ICCT, undersökte 2013 och 2014 lätta diselbilars verkliga utsläppsnivåer i USA. För vissa bilmärken och modeller upptäckte de att utsläppsnivåerna i verkligheten var 15–40 gånger högre än det som beaktats i typgodkännandet. Inget under att det här var början på en verklig via dolorosa för den europeiska och särskilt den tyska bilindustrin som ännu inte är slut.

Vinner den som fuskar mest?

Privatbilister har kunnat stilla sitt samvete genom att köra en miljövänlig bil och på så vis bära sitt strå till stacken i klimattalkot.

Utsläppsbegränsningar sänker alltid prestanda.Det gäller särskilt dieselbilar som släpper ut mycket hälsovådliga kväveoxider. Förenklat kan man säga att om bilen uppfyller utsläppskraven är bilens kapacitet inte vad köparen förväntat sig.

Eller tvärtom, bilen accelererar nog som lovat, men utsläppen är något annat än vad som står i pappren.

Volkswagen, som stod i skandalens centrum, beslöt att lösa problemet genom att installera mjukvara i bilarna som slogs på i testsituationer och minskade utsläppen. I verkligheten på vägen var utsläppen vad de var, men i laboratoriet var allt i sin ordning.

Det här inser alla att är fusk. Manipuleringen varken polerade bilindustrins image eller höjde konsumenternas förtroende. 

Gränser som gjorda för att brytas

Utsläppsgränserna har ställts upp som ädla mål. Den aktuella manipuleringen gällde i första hand dieselbilars kväveoxidutsläpp.

Kväveoxider och andra kväveformer har en direkt inverkan på människors hälsa och naturens mångfald. När utsläppen reagerar med till exempel luftens fuktighet eller andra partiklar bildas skadliga föreningar som i sin tur utgör en del av nedfallet som orsakar försurning och övergödning och bidrar till att det bildas skadlig ozon i atmosfären.

Hos människor orsakar kväveoxiderna symptom i luftvägarna, som irritation, astma och benägenhet för luftvägsinfektioner. Luftburna partiklar är de mest problematiska med tanke på hälsan eftersom de tränger sig djupt ned in andningsorganen med inandningsluften. Det har bedömts att två miljoner finländare periodvis lider av symptom i andningsorganen på grund av partiklar och orenheter i luften.

Det antas också ha ett samband med för tidig död. När man till trafiken räknar utsläpp från annan förbränning har det bedömts att dålig luftkvalitet har ett samband med 400 000 fall av för tidigt död i Europa varje år.

Det att lagstiftarna i sin stora vishet förhandlade om utsläppsgränser som bilarna borde hålla sig inom , ledde till en stor bluff ur konsumenternas synvinkel. Alla andas vi samma luft, men tillverkarna ansvarar för att bilarna uppfyller kraven. Det testas innan fordonet kommer ut på marknaden, inte mera när försäljningen satt igång.

Bättre tro utan täckning än ingen tro alls?

För person-, paket- och lastbilar har det fastställts utsläppsgränser för kväveoxider (NO), partikelutsläpp (PN/PM), kolmonoxid (CO) och kolväte (CH). År 2012 fastställdes en övre gräns för utsläpp av växthusgasen koldioxid. Skandalen, så som den ter sig idag, rör skadliga närutsläpp (kväveoxider och luftpartiklar).

Efter bilindustrins fiffel måste säkert något göras. Konsumenternas förtroende återvinns knappast genom nya direktiv, men kanske man ändå kunde få hjälp av lagstiftningen.  En förordning om mätningen av utsläpp vid verklig körning är under beredning. Alla nya dieselbilar borde med andra ord från och med 2017 uppfylla både EU:s utsläppskrav och hålla sig inom de nya gränserna för utsläpp vid verklig körning.  Någon kan fråga sig varför det här inte gjorts tidigare.

Räcker det med tvätt och vaxning?

Den europeiska bilindustrin kommer troligtvis att få en miljardräkning att betala samtidigt som industrins anseende nedsölats och försäljningssiffrorna är sämre än någonsin tidigare. Vissa vill se större förändringar så att industrins ärlighet visas i genomskinliga planerings-, produktions- och marknadsföringskedjor.  En folkbil som går på el kan bli ett seriöst alternativ för många konsumenter och i den ljusa framtiden spelar också kollektivtrafiken en viktig roll. 

Efter att bilar återkallats och många andra kompenserande åtgärder vidtagits återstår det att se hur bra eller dåligt den europeiska bilindustrin klarar av att reparera de skador som den orsakat.  Bilar kan repareras med pengar, men övriga skador som uppstått lär kräva mera än så.

Päivi Wood och Marika Paavilainen

Skribenterna är sepcialsakkunniga vid Finlands EU-representation

Skriv ut

Uppdaterat 23.10.2015


© Finlands ständiga representation vid EU, Bryssel | Information om webbplatsen | Kontaktuppgifter