Gå direkt till innehållet
Finlands utrikesministerium

Vad sätter människor i rörelse? EU försöker ingripa i de bakomliggande orsakerna till migrationen från Afrika - Finlands ständiga representation vid Europeiska unionen : Aktuellt

FINLANDS STÄNDIGA REPRESENTATION
VID EUROPEISKA UNIONEN


Avenue de Cortenbergh 80, B-1000 Bruxelles, Belgique
Tel. +32-2-287 8411
E-post: sanomat.eue@formin.fi
English | Suomi | Svenska | 
Normal textstorlekStörre textstorlek
 
Nyheter, 9.10.2015

Kolumn

Vad sätter människor i rörelse? EU försöker ingripa i de bakomliggande orsakerna till migrationen från Afrika

Europa är mål för en sällan tidigare skådad flyttvåg. Den största delen av de som anländer flyr från krig och oroligheter i Mellanöstern, men bland flyktingarna finns också många afrikaner som flyr dåliga levnadsförhållanden i sina hemländer. Som ett led i ett övergripande svar på krisen vill EU påverka de bakomliggande orsakerna till att folk ger sig av genom att stödja stabilitet och socioekonomiska möjligheter i de afrikanska länderna.

Maria Kurikkala vastaa EU-edustustossa Saharan eteläpuoliseen Afrikkaan liittyvät kysymykset
Maria Kurikkala ansvarar för frågor som rör Afrika söder om Sahara vid Finlands representation vid EU.

Flyktingkrisen, som Tysklands förbundskansler Angela Merkel kallat en större utmaning för EU än Greklands skuldkris, har på ett mycket konkret sätt visat hur problem i grannområdena avspeglar sig på Europa.

Enligt statistik från FN:s flyktingorganisation UNHCR har det redan anlänt kring 520 000 flyktingar över Medelhavet till Europa i år. De flesta flyr kriget i Syrien, men bland flyktingarna finns också många som flyr kriser, människorättsproblem och dåliga levnadsförhållanden i Afrika.

Befolkningstillväxten i Afrika och problem som orsakas av klimatförändringen kan ytterligare öka migrationen i framtiden.

Därför har EU vid sidan om andra åtgärder beslutat att aktivt ingripa i orsakerna till migrationen från Afrika.

De bakomliggande orsakerna är bland annat kriser, problem som har att göra med de mänskliga rättigheterna, dålig förvaltning och bristande framtidsutsikter, det vill säga sådant som gör att folk besluter att ge sig av i jakt på trygghet och ett bättre liv.

Med hjälp av nya åtgärder försöker EU komplettera det arbete som redan länge gjorts i Afrika inom utvecklingssamarbetet, krishanteringen, det humanitära biståndet och inom andra utrikespolitiska områden.

Ny nödfond ska stödja stabilitet och minska behovet att flytta

Ett viktigt nytt verktyg för att ingripa i migrationen är en ny nödfond som ska stödja stabiliteten i Afrika. Planen är att grunda fonden under toppmötet om migration mellan EU-staterna och de afrikanska staterna i Valletta på Malta den 11 november. EU-kommissionen har reserverat 1,8 miljarder euro för fonden.

Målet för fondens verksamhet är Sahel och området kring Tchadsjön, Afrikas horn och Nordafrika. Länderna i de här regionerna ska få stöd för att utveckla sina socioekonomiska möjligheter och kontrollera emigrationen.

Samarbetet mellan EU och Afrika har en lång historia och man har avtalat om samarbetet kring migrationsfrågorna redan tidigare. Förhoppningen är att mötet i Valletta ska föra samarbetet vidare till ett konkret plan. För att detta ska lyckas och mötets övriga målsättningar också ska uppnås är det viktigt att beakta de afrikanska ländernas synpunkter på migrationen och att få en mera övergripande syn på Europas situation. 

Utvecklingsländerna bär den tyngsta bördan

Trots att flyktingströmmen till Europa är exceptionellt stor, är den ändå liten i ett globalt perspektiv.

Enligt UNHCR finns 86 procent av världens flyktingar i utvecklingsländer. Bland de länder som har det största antalet flyktingar finns Etiopien, Tchad, Uganda och Kenya, dit människor flytt undan krig och humanitära katastrofer bland annat från Sydsudan och Centralafrikanska republiken.

Också arbetsbetingad migration är vanlig i Afrika och många längre utvecklade länder, såsom Sydafrika, Angola och Ghana drar till sig stora mängder arbetssökande från andra afrikanska länder. I många afrikanska länder ser man mera positivt på migration är i Europa. Emigranternas penningförsändelser utgör en betydande inkomstkälla i många länder.

I ljuset av detta är det inte konstigt att afrikanerna inte alltid har så stor förståelse för det förmögna Europas oro över några hundratusentals migranter.

Det är möjligt att hitta en gemensam synvinkel, men det kräver både förhandlingar och eftergifter av Europa. Man når knappast enighet om återtagandeavtal eller bekämpandet av den illegala migrationen om inte alla är beredda att förbättra kanalerna för laglig migration, till exempel genom att göra det enklare att få studentvisum.

Det är svårt att skriva någonting om Afrika utan att göra sig skyldig till grova förenklingar. Bland världsdelens 54 stater finns stora skillnader; diktaturer, fungerande demokratier, bräckliga stater som lider av utdragna konflikter och regionala ekonomiska under med lång ekonomisk tillväxt.

När man talar om migration är det viktigt att komma ihåg att flyktingarna inte kommer till Europa från ett enhetligt Afrika. Alla som ger sig av har sina egna orsaker.  De allra flesta hoppas i alla fall att de ska hitta jobb och en möjlighet att leva i fred, utan hot om våld, något som inte är möjligt i deras hemland.

Maria Kurikkala

Skribenten är utrikessekreterare

Skriv ut

Uppdaterat 13.10.2015


© Finlands ständiga representation vid EU, Bryssel | Information om webbplatsen | Kontaktuppgifter